Heaven Help the Fool är alltså Bob Weirs andra soloskiva utanför Grateful Dead och det är så långt ifrån Dead man kan komma. Skivan producerades av Keith Olsen och det hörs. Det är slätkammat och superslickat och inspelat med en lång radda av eminenta musiker som t.ex David Foster och Mike Porcaro från Toto. Ingen Captain Tripps alltså och inte en Deadhead inom mils avstånd. Som uppföljare till debutskivan Ace är det förstås en besvikelse.
Helt hopplöst är det emellertid inte och Weir är begåvad både som sångare och låtskrivare. Bombs Away som inleder är väldigt behaglig radiorock och tillsammans med balladen This Time Forever är det skivans stora behållning. Mest känd är titellåten Heaven Help the Fool då den också spelades av Grateful Dead, men låten känns intetsägande och tämligen tråkig. Det gäller även covern på Little Feats Easy to Slip och faktiskt det mesta i övrigt. Det är lite för snyggt och prydligt och oklanderligt för att vara riktigt minnesvärt. Slutbetyget måste sålunda bli att Heaven Help the Fool inte är någon skiva man behöver ha. Men det har man ju ändå.
