C’mon C’mon-turnén 2002 gick i den klassiska rockens tecken och var sångerskans tuffaste och bästa så långt, komplett med jeans och läder och spridda covers på Led Zeppelin, James Gang och Ram Jam. Det borde man ju kunna tillverka en riktigt bra liveskiva av. Kan man tycka. Eller kanske inte. Live at Budokan känns lite som en besvikelse och en missad möjlighet. Ljudet är platt och flera låtar som spelades saknas, t.ex You’re An Original, Lucky Kid och en riktigt bra version av Led Zeppelins Rock and Roll. Det är synd eftersom dessa hårdare saker hade gett en mer rättvis bild av både konserten och turnén. Nu är det lite för mycket Greatest Hits över det hela.
Men det är ju ganska bra ändå. Sheryl har ju en av rockens bästa röster och sjunger stundtals så att man får svårt att andas. Bandet är på spelhumör och som alltid lett av den lojale gitaristen Peter Stroud. Och alla klassikerna är ju här - All I Wanna Do, Strong Enough, If It Makes You Happy, Everyday is a Winding Road, My Favorite Mistake osv – så ingen kan ju egentligen vara speciellt missnöjd. En ganska bra liveskiva alltså, men inte alls så oumbärlig som den borde vara.
