Under hela 70-talet gav Linda Ronstadt ut en lång rad framgångsrika skivor som t.ex Heart Like a Wheel och Hasten Down the Wind. Vilken som är bäst och vilken man ska ha, om man inte har någon alls, är lite hugget som stucket, de är alla bra av ungefär samma anledningar. Därför gav man 1976 ut Greatest Hits, en samling så packad med bra låtar att nästan alla andra samlingar bleknar till måsskit. Nästan alla, för fyra år senare gav man ut Greatest Hits volym 2, som är lika bra, kanske t.o.m lite bättre.
Volym 1 innehåller 12 låtar från de första sju skivorna, vilket betyder välbekanta hits som You're No Good, Love is a Rose och Silver Threads and Golden Needles. Dessutom har man smugit in en låt inspelad med gruppen Stone Poneys, Different Drum. Så värst mycket country är det dock inte, västkustcountry och pop snarare, men allt är oklanderligt och klockrent framfört, superslickat förpackat, helt som förväntat. Lika väntat är det balladerna som brinner starkast och som sticker ut. För det är ju nämligen då som det händer saker med den där rösten från Arizona. När Ronstadt sjunger Love Has No Pride och Desperado är det som att tiden stannar upp, himlen öppnar sig och solen skiner. Livet känns begripligt och värt att leva helt enkelt.
Volym 2 är rockigare i framtoningen jämfört med den första skivan. Här har man nämligen fått med låtar från skivan Simple Dreams, som ju är en av Ronstadts mest kända, mycket tack vare en knippe supersäljande singlar som It’s so Easy, Tumbling Dice och Blue Bayou. Låtar från de mer skamlöst kommersiella men fortfarande väldigt bra skivorna Living in the USA och Mad Love står för resten av innehållet. Det är förstås mycket covers även här, men en bra låt är ju alltid en bra låt även om man har hört den tidigare. Ronstadt har ju dessutom den där kusliga förmågan att sätta sin personliga prägel på det mesta och göra låtarna till sina egna, lite som Elvis, vare sig det är Rolling Stones (Tumbling Dice), Chuck Berry (Back in the USA) eller Warren Zevon (Poor Poor Pitiful Me).Vad jag försöker säga med allt detta är förstås att man behöver ha båda dessa samlingar i sin ägo. På CD kan man dessutom få dem båda samlade på en enda liten skiva komplett med en fin liten bok med text och trevliga bilder.
2011 tillkännagav Linda Ronstadt att hon drabbats av Parkinsons och sålunda blivit tvungen att lägga sången på hyllan. En av de stora, alltså verkligt stora, sångrösterna tystnade. Det suger verkligen.
