Det är lite svårt att faktiskt sätta fingret på hur The Return of Doug Saldaña låter, det låter inte riktigt som klassiska Sir Douglas Quintet utan mer som en soloskiva av Doug Sahm med sin typiska blandning av rock, country, blues, Texas-soul och gammaldags dansmusik med stark 50-talskänsla. Låtarna har ofta långa titlar som Preach What You Live Live What You Preach, Oh Lord Please Let it Rain in Texas och The Railpak Dun Gone in the del Monte och kanske beskriver titlarna innehållet bäst. Det är helt enkelt en skön skiva. Sahm sjunger med stor känsla också Freddy Fenders bitterljuva Wasted Days and Wasted Nights och spelar lika elegant bluesgitarr på Papa Ain't Salty och fiol på Keep Your Soul. För att inte tala om den vidunderliga She's Huggin' You (But She's Looking at Me) med Rocky Morales oemotståndliga tenorsax i förarsätet. Ibland blir jag nästan arg när folk inte vill förstå hur bra den låten är eller vilken själfull sångare Sahm var. She's Huggin' You (But She's Lookin' at Me) är ju kanske en av de bästa låtarna som spelats in någonsin. Iallafall i Texas. Och hur kan man stå emot den countryfierade psychedelian i Stoned Faces Don't Lie ("baby, when you're high") när det plötsligt blommar ut i gospel och allsång? Det går inte. Skivan avslutas sedan med en låt med en kort titel, en småjazzig cover på Billy Reeds Gypsy. En felfri avslutning på en felfri skiva.
The Return of Doug Saldaña blev Sir Douglas sista skiva innan gruppen gick skilda vägar. Doug Sahm själv åkte till New York och spelade in den underbara Doug Sahm and Band medans övriga medlemmar med Augie Meyers i spetsen fortsatte som The Quintet. På 80-talet återförenades original-Douglas med låtar om Stockholm och förlista regalskepp.
