Hur beskriver man med ord Willie Nelsons storhet? Det går nästan inte. Willie Nelson är ju en av de stora amerikanska sångarna, en ikon och en nationalklenod älskad över hela världen. En karaktär och en mysgubbe vars färgstarka och varma personlighet skiner igenom allt han sätter sin röst på.
Det känns som att det alltid har varit så, men det har det förstås inte. Willie uppehöll sig många år i Nashville utan att komma någonstans och det var först när han flydde till Austin i Texas som alla bitarna föll på plats. Det sägs att när skivbolaget fick höra skivan Red Headed Stranger vägrade de att ge ut den eftersom de trodde han skojade, det lät ju som ofärdiga demoinspelningar. Willie stod på sig och den skivan kom att bli en av tidernas mest sålda och älskade countryskivor. Sedan dess har Willie mer eller mindre alltid fått göra vad som faller honom in. Eller snarare, han kommer undan med det mesta. Vill han spela in en reggae-skiva gör han det. Vill han spela in en skiva i bara kalsongerna gör han det.
Det finns, mellan tummen och pekfingret, en miljon samlingar med Willie Nelson, den ena billigare än den andra. Den här, vars hela titel är Willie Nelson’s Greatest Hits (and Some That Will Be), är dock legitim och håller fortfarande trots att den kom redan 1981. Häromåret kom det en större samlingsbox (One Hell of a Ride), men ganska snart upptäcker man att den väldiga bredden i Willie Nelsons musikaliska livsverk blir nästan överväldigande och omöjlig att fånga på bara fyra ynka skivor. Karln har ju gjort typ tio skivor om året, varje år, sedan 50-talet. Hans diskografi rymmer så många olika musikstilar att man blir alldeles yr i mössan och det finns nog inte någon enda artist som han inte har sjungit duett med. Då är Greatest Hits en mycket bättre och mer hanterlig samling. Här är det bara Willie och 20 av hans allra bästa inspelningar. Allt man behöver är med, ingenting är överflödigt, nästan ingenting saknas. Här finns balladerna Blue Eyes Crying in the Rain, Angel Flying too Close to the Ground och Georgia on My Mind. Här finns också mindre kända pärlor som Heartaches of a Fool, Look What Thoughts Will Do och den oerhörda Till I Gain Control Again. Självklart saknas inte heller signaturlåtarna On the Road Again och Whiskey River. Eventuellt hade man kunnat önska sig Crazy och Hello Walls, men de är ju faktiskt låtar som andra artister gjort kända i första hand (Patsy Cline respektive Faron Young) och Always on My Mind släpptes inte förrän 1982.
Willie Nelson’s Greatest Hits är kanske inte den enda Willie Nelson-skiva man behöver, men ska man av någon anledning bara köpa en enda är valet självklart. Köper man ingen alls är man nog inte det minsta intresserad av amerikansk populärmusik överhuvudtaget.
Det känns som att det alltid har varit så, men det har det förstås inte. Willie uppehöll sig många år i Nashville utan att komma någonstans och det var först när han flydde till Austin i Texas som alla bitarna föll på plats. Det sägs att när skivbolaget fick höra skivan Red Headed Stranger vägrade de att ge ut den eftersom de trodde han skojade, det lät ju som ofärdiga demoinspelningar. Willie stod på sig och den skivan kom att bli en av tidernas mest sålda och älskade countryskivor. Sedan dess har Willie mer eller mindre alltid fått göra vad som faller honom in. Eller snarare, han kommer undan med det mesta. Vill han spela in en reggae-skiva gör han det. Vill han spela in en skiva i bara kalsongerna gör han det.
Det finns, mellan tummen och pekfingret, en miljon samlingar med Willie Nelson, den ena billigare än den andra. Den här, vars hela titel är Willie Nelson’s Greatest Hits (and Some That Will Be), är dock legitim och håller fortfarande trots att den kom redan 1981. Häromåret kom det en större samlingsbox (One Hell of a Ride), men ganska snart upptäcker man att den väldiga bredden i Willie Nelsons musikaliska livsverk blir nästan överväldigande och omöjlig att fånga på bara fyra ynka skivor. Karln har ju gjort typ tio skivor om året, varje år, sedan 50-talet. Hans diskografi rymmer så många olika musikstilar att man blir alldeles yr i mössan och det finns nog inte någon enda artist som han inte har sjungit duett med. Då är Greatest Hits en mycket bättre och mer hanterlig samling. Här är det bara Willie och 20 av hans allra bästa inspelningar. Allt man behöver är med, ingenting är överflödigt, nästan ingenting saknas. Här finns balladerna Blue Eyes Crying in the Rain, Angel Flying too Close to the Ground och Georgia on My Mind. Här finns också mindre kända pärlor som Heartaches of a Fool, Look What Thoughts Will Do och den oerhörda Till I Gain Control Again. Självklart saknas inte heller signaturlåtarna On the Road Again och Whiskey River. Eventuellt hade man kunnat önska sig Crazy och Hello Walls, men de är ju faktiskt låtar som andra artister gjort kända i första hand (Patsy Cline respektive Faron Young) och Always on My Mind släpptes inte förrän 1982.
Willie Nelson’s Greatest Hits är kanske inte den enda Willie Nelson-skiva man behöver, men ska man av någon anledning bara köpa en enda är valet självklart. Köper man ingen alls är man nog inte det minsta intresserad av amerikansk populärmusik överhuvudtaget.
