Gretchen Wilson: Under the Covers (2013)

Jag gillar coverskivor. Det har jag redan sagt. Och jag gillar ju Gretchen Wilson. Summan av detta borde alltså betyda att jag gillar skivan Under the Covers jättemycket. Men det gör jag inte. Iallafall inte jättemycket. Det kunde ju ha varit mycket roligare än vad det är. Valet av låtar är ganska spännande, mestadels fläskig 70-talsrock, men låtarna är sedan lite för ofta identiska med originalen. Stay with Me t.ex låter exakt som Faces version och Doctor My Eyes låter precis som alla andra versioner man hört av Jackson Browne etc. Det är lite svårt att se poängen med skivan, annat än att den är gjord för skojs skull. Det märks iallafall att Gretchen numera vill vara mer rock'n'roll än country men det hade ändå varit roligare med ett lite mer countryfierat arrangemang på t.ex Led Zeppelins Over the Hills and Far Away istället för bara en oklanderlig kopia av originalet. Gretchen har dock en tuff sångröst och versionerna av Bob Segers Her Strut och Foreigners Hot Blooded är mer än godkända.