George är ledsen. Tammy har lämnat honom för gott. Så nu sitter han ensam och övergiven i ett hörn av baren och tycker synd om sig själv. Sedan går han hem till Billy Sherrill och sjunger in en hel skiva om eländet. Låttitlarna talar för sig själva.
A Drunk Can’t Be a Man,
Stand on My Own Two Knees,
She Needs Me,
I'm All She's Got,
Right Now I'd Come Back and Melt in Her Arms och
Nobody’s Gonna Miss Me. George Jones sjunger som alltid direkt från hjärtat som om både liv och förstånd hänger på det. Andra skivor har måhända fler kända låtar men Alone Again har en mer än vanligt sorgmodig och plågad charm som är svår att stå emot. Och bilden på skivomslaget förstås, som ju egentligen säger allt och gör den här recensionen helt onödig.
