Willie Nelson & The Offenders: Tales Out of Luck (2000)

Den första skivan jag köpte med Willie Nelson var en kassett. Det var en samling av modell lågpris, men ingen vanlig samling med hans största hits utan en samling med gamla inspelningar från början av 60-talet. Fantastiska saker som To Make a Long Story Short (She's Gone) och Suffering in Silence. Man skulle kunna säga att jag blev Willie-freak precis just där och då. Ungefär fyrtio år efter att dessa inspelningar gjordes så återförenade Willie sitt kompband från den tiden, The Offenders (Johnny Bush, David Zettner och Jimmy Day) för att spela in gamla låtar på nytt. Hur det låter? Det låter precis likadant. Bara bättre.
     Skivan spelades ursprungligen in 1998 med tanke på att spridas enbart via internet (då under titeln Me and the Drummer) men resultatet blev så bra att man gav ut det på skiva. Och det tackar man ju för, eftersom det är en av Willie Nelsons allra bästa skivor och en mysigt avslappnad tillställning även med Willie-mått mätt. Här är det inte en enda modern rocklåt i sikte och ingen läskig producent med tjock telefonbok. Bara Willie och Trigger, fiol och pedalsteel och texter om brustna hjärtan och förlorad kärlek. I'd Rather You Didn't Love Me, Forgiving You Was Easy och You Wouldn't Cross the Street to Say Goodbye. Musiken traskar fram i sakta mak och förutom lite trivsam Rainy Day Blues är det inte mycket som avviker från den tryggt inslagna vägen. Stilren och traditionell countrymusik av finaste märke alltså. Gillar man den sidan av Willie Nelson så är Tales Out of Luck ett måste.