The Nuge. The Whackmaster. The Motor City Madman. The Michigan Motormouth. The Ten Fingers of Doom! Den kontroversielle Ted Nugent har nog lika många smeknamn som han har knäppa skivor i bagaget och Intensities in 10 Cities är kanske den knäppaste av dem alla. När det begav sig så var Nugent skyldig skivbolaget en sista skiva, så han skrapade ihop tio finstämda (enligt honom själv) låtar som ännu inte fanns utgivna, samtliga inspelade live i tio olika städer. Låtar som Put Up or Shut Up, My Love is Like a Tire Iron, The TNT Overture, Spontaneous Combustion, The Flying Lip Lock, Jailbait och allsångsfavoriten I Am a Predator. Det låter som att han skrev dem allihopa en halvtimme innan de spelades in och politiskt korrekt är det så klart inte någonstans. Men herrejösses kan karln spela gitarr! Det är riff och solon högt och lågt och en intensitet och en ylande frenesi som få kan matcha. Man blir svettig bara av att lyssna på hälften. Hatten av också för den tålmodige sångaren och kompgitaristen Charlie Huhn (numera i Foghat) som gör ett otacksamt men förträffligt jobb i skuggan av den helt och hållet skogstokige Ted Nugent. Jag vet inte om Intensities in 10 Cities är Nugents bästa liveskiva, men den är i alla fall mer gonzo än den mer kända Double Live Gonzo. Så check it out.
Ted Nugent: Intensities in 10 Cities (1981)
The Nuge. The Whackmaster. The Motor City Madman. The Michigan Motormouth. The Ten Fingers of Doom! Den kontroversielle Ted Nugent har nog lika många smeknamn som han har knäppa skivor i bagaget och Intensities in 10 Cities är kanske den knäppaste av dem alla. När det begav sig så var Nugent skyldig skivbolaget en sista skiva, så han skrapade ihop tio finstämda (enligt honom själv) låtar som ännu inte fanns utgivna, samtliga inspelade live i tio olika städer. Låtar som Put Up or Shut Up, My Love is Like a Tire Iron, The TNT Overture, Spontaneous Combustion, The Flying Lip Lock, Jailbait och allsångsfavoriten I Am a Predator. Det låter som att han skrev dem allihopa en halvtimme innan de spelades in och politiskt korrekt är det så klart inte någonstans. Men herrejösses kan karln spela gitarr! Det är riff och solon högt och lågt och en intensitet och en ylande frenesi som få kan matcha. Man blir svettig bara av att lyssna på hälften. Hatten av också för den tålmodige sångaren och kompgitaristen Charlie Huhn (numera i Foghat) som gör ett otacksamt men förträffligt jobb i skuggan av den helt och hållet skogstokige Ted Nugent. Jag vet inte om Intensities in 10 Cities är Nugents bästa liveskiva, men den är i alla fall mer gonzo än den mer kända Double Live Gonzo. Så check it out.