Under stora delar av 70-talet ägnade sig Johnny Winter mest åt hård rock och knark tillsammans med vapendragaren Rick Derringer. Först när Winter träffade Muddy Waters 1977 hittade han tillbaka till ren blues igen. På Saints & Sinners är det alltså rock'n'roll för hela slanten. Mycket covers på både gamla och samtida rocklåtar men även ett par minst lika lyckade nyskrivna låtar i samma anda. Bäst svänger det om inledande Stone County, Chuck Berrys Thirty Days och Rolling Stones Stray Cat Blues. Och det är tveksamt om den gamla fängelseklassikern Riot in Cell Block #9 någonsin har låtit så våldsam än här. Sedan fortsätter det med Boney Moronie, Bad Reputation och Rollin’ Cross the Country. Inte ett enda dåligt spår i sikte.
Det är lätt att glömma bort vilken bra sångare Johnny Winter kan vara när han vill och vågar. Han sjunger oftast lite som han spelar gitarr, dvs hårt och kraftfullt och i högt tempo, men i den egenskrivna soulballaden Hurtin’ So Bad sjunger han med värme och stor känsla och varvar med skivans bästa gitarrspel. Allting avslutas sedan på bästa möjliga sätt med en psychedelisk och extra spretig version av Van Morrisons Feedback on Highway 101 med gästspel av brorsan Edgar på febrig saxofon. Saints & Sinners är alltså en skiva som alla måste ha.
