Heather Nova: Storm (2003)

Heather Nova kom nog in lite från fel håll. Första gången jag såg henne var 1994 i programmet MTV Most Wanted med Ray Cokes där hon framförde en naken version av Neil Youngs Like a Hurricane, endast kompad av Nadia Lanman på cello. Det lilla formatet (enbart sång, cello och kanske en akustistk gitarr) har sedan dess varit Heather Nova för mig. Men ganska omedelbart efter Oyster, första skivan på ett stort skivbolag, fick hon en hit med låten Walk This World och buntades ihop med Sheryl Crow, Alanis Morissette och Sarah McLachlan och fick sedan ägna de närmaste åren åt att brottas med förväntningar om nya hits. Det var ju inte riktigt så det var tänkt och till sist fick det vara bra. Ordningen måste ställas åter. Skivbolaget fick fara och flyga. Heather greppade den akustiska gitarren, spelade in ett dussin låtar hemma i köket och skickade dem till Woodstock och gruppen Mercury Rev som lade på ett komp så försiktigt att det nästan inte märks. Resultatet är hennes bästa skiva, långt borta från poppiga refränger och färgglad produktion. Helt plötsligt känner jag igen den Heather Nova jag en gång lärde mig tycka om.
     Sedan debuten med Glow Stars 1993 har Heather Nova nu hunnit göra ett dussin skivor och är det någonting som går som en röd tråd genom samtliga så är det den ständiga närheten till vatten. Hur långt ut på okänd mark hon än har befunnit sig så har havet alltid funnits där som en tillflyktsort. Men är man född och uppväxt på en hemmagjord båt i Karibien är väl det kanske inte så konstigt. Inte heller att det alltid har funnits ett drag av rastlöshet i både text och musik. En ovilja att uppehålla sig för länge på samma plats, någon slags tvångstanke om att hela tiden röra på sig. På Storm låter det emellertid som att sångerskan till slut har funnit en trygg och vindstilla plats, om än tillfälligt och med havet inom en arms räckhåll. Musiken är varm och levande, lågmäld och drömlik, sången närvarande och full av självförtroende. I bakgrunden slår vågorna mot klipporna vid havets strand och någonstans finns det trummor och piano men det är Heathers sång och gitarr som hörs. Precis som det ska vara. Ingenting konstigt, bara väldigt väldigt bra.
     Det är omöjligt att plocka ut någon bästa låt, men den fina You Left Me a Song, tillägnad den då nyligen bortgångne Johnny Cash, sticker ut liksom singeln River of Life och det är svårt att stå emot den ödsliga kraften i titellåten. Det kan vara den bästa låten Heather Nova har skrivit.