Waylon Jennings har egentligen spelat in alldeles för många fler skivor än vad som borde anses vara tillåtet. Den här skivans titel, Full Circle, sägs vara ironisk då Waylon vid den här tiden upplevde sig ha hamnat tillbaka i det Nashville-sound han hade på sina tidiga skivor på 60-talet och som han slogs så hårt hela karriären för att komma ifrån. Men i mina öron låter det som det ska. Enkelt och utan konstigheter. Många av hans senare skivor tenderade ju annars att produceras sönder i någon slags tröstlös jakt på det moderna soundet, men här hörs det att Waylon har haft det trevligt i studion. Åren av tungt missbruk var förbi, han var hel och ren och nyrakad. Det t.o.m syns på bilden på omslaget. Det finns absolut ingenting att skämmas för här.
Skivan inleder med ovan nämnda Trouble Man och radar sedan upp ett pärlband av starka låtar som t.ex How Much is it Worth to Live in L.A och den underbara Grapes on the Vine. Bästa låten och en av karriärens allra finaste stunder är dock den rörande Which Way Do I Go (Now That I'm Gone) med den talande textraden "Which way do I turn Lord, now that I've learned how to be strong".
Karriären höll i sig några år och framgångar till innan kroppen till slut gav upp 2002. Har man redan alla de gamla skivorna är Full Circle en skiva värd att komplettera med.
