Jaha, det här var ju intressant. Det var alltså för detta som Peter Green lämnade Fleetwood Mac. En serie psykedeliska och jazziga improvisationer utan vare sig början, mitt eller slut. Proppfullt med wah-wah och fuzz och trumsolon. Coolt. Svårlyssnat för många. Men om man gillar tidiga Pink Floyd eller Grateful Deads rymdlika improvisationer från samma tidpunkt så är detta ingen större utmaning att lyssna på. Tvärtom är det en ganska avkopplande och skön lyssning. En skiva att lyssna på i hörlurar medan man läser en bok. Jag insåg precis nu att jag nog behöver hjälp.
