David Allan Coe: Unchained (1985)

Unchained är en udda skiva i en katalog som består av en hel del udda skivor. Udda därför att den inte sticker ut alls. Det är en skiva nästan helt bestående av andras låtar och med en ordentligt slickad produktion av Billy Sherrill.

     Det är med andra ord långt ifrån den David Allan Coe som de flesta känner bäst. Ändå lyckas karln få ihop en ganska bra och personlig skiva, vilket kanske säger en del om vilken otrolig personlighet Coe är och alltid har varit. Att låtarna är andras spelar ingen roll. David Allan Coe gör alltid David Allan Coe-skivor. Det känns dock som att låtarna är valda med ganska stor omsorg och Coe sjunger med hjärta och inlevelse som om låtarna faktiskt vore hans egna. Här finns t.ex den suveräna I'm Gonna Hurt Her on the Radio, om sångaren som tänker hämnas på sin flickvän genom att spela in en hit som hon ska få höra på varenda radiokanal tills hon kräks. Jag har alltid trott att låten var skriven av Coe, eftersom den är så extremt typisk för honom, men tydligen inte.
     Sedan följer en rad fina ballader, som t.ex Would They Love Me Down in Shreveport, Ain't Worth the Powder och en sockrad Unchained Melody. Först på slutet av skivan ligger några nummer med lite drag, bl.a en bra version av Neil Youngs Southern Man med gitarrspel av Warren Haynes som sedan gick härifrån direkt till The Allman Brothers Band.
     Jag vet inte riktigt hur det gick med skivan sedan, om den spelades i radio speciellt mycket eller om den sjönk som en sten som vanligt. Det är i vilket fall som helst en formidabel påminnelse om att en gång i tiden kunde också David Allan Coe passa in alldeles utmärkt i Nashville. Unchained är inte alls hans bästa skiva, men det är en samling trivsam och behaglig countrymusik som jag tenderar att återkomma till väldigt ofta. Rekomenderas till alla countrymusiclovers alltså.