Alice Cooper: Special Forces (1981)

Ett av mina konstigaste minnen av Alice Cooper är från ett märkligt TV-program i början av 80-talet. Jag minns inte namnet men det var en serie bizarra musikvideos filmade på ett skrotupplag. Alice såg för jäklig ut och otäck på riktigt. Blek och utmärglad, helt inlindad i aluminiumfolie. Knappast en syn som fick någon att springa till närmaste skivaffär.
    Senare läste jag någonstans att Alice runt den här tiden snöade in fullständigt på militärtidningar av typen Soldier of Fortune. Han började klä sig i trasiga militärkläder, vifta med vapen och kallade sitt kompband för specialstyrkorna. Musiken följde efter och skruvades om till någon slags framfusig och osympatisk new wave-pop med hårdrocksgitarrer. Helt fel för Alice såklart, men jag antar att hans oerhörda alkoholintag under den här tiden också hade någonting med saken att göra. Han påstår ju själv att han inte minns någonting av detta. Skivan som gavs ut, Special Forces, brukar sålunda också räknas som hans sämsta av de som förstår sådana saker, och speciellt bra är det ju inte. Men ärligt talat, kan någon skiva med Skeletons in My Closet på betraktas som dålig?
    Fast jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Skeletons in My Closet egentligen. Låten skulle nog inte ha gjort bort sig på någon av de mer klassiska skivorna, kanske, men det är ändå något som inte stämmer. Alice sjunger med illa dold förvirring om att han sitter i sin bästa pyjamas och har benrangel i skorna. Vad menar karln?
    Resten av låtarna är mer anonyma. Who Do You Think We Are och You Look Good in Rags är påträngande och lite underhållande men lämnar knappast några bestående intryck, trots att kompbandet, med bl.a Mike Pinera från Iron Butterfly, gör sitt bästa för att tuffa till sakerna. Andra låtar som You Want it You Got it och You're a Movie är direkt misslyckade och det mest meningslösa av allt är nog en nyinspelning av Generation Landslide (ursprungligen från Billion Dollar Babies).
    Special Forces är alltså en konstig skiva. Den är både före och efter sin tid på samma gång. Vilket borde betyda att skivan är mitt i prick, men det är den ju inte. Den är väldigt svår att tycka om även om man gärna vill. Gillar man Alice Cooper jättemycket har man förstås allting oavsett, men övriga kan säkert hoppa direkt från Flush the Fashion till Constrictor.