Black Oak Arkansas: 10yr Overnight Success (1976)

Jag kan inte hjälpa det. Att jag gillar den här skivan. Det är ju knappast någon av Black Oak Arkansas mest omtyckta eller klassiska skivor. Men den har ändå något speciellt. Gruppens väldigt excentriska form av sydstatsboogie är inte alls lika grisig och bångstyrig som tidigare, men det gör mig ingenting. Det känns istället ganska befriande med den stilfulla och rena produktionen, inspelad som den är i Ardent Studios i Memphis. Och den älskvärde sångaren Jim Dandy Mangrum verkar ha precis lika roligt som alltid, trots att hans gamla vapendragare, gitarristen Rickie Lee Reynolds, precis hoppat av tåget och ersatts av en kille på keyboards.
     Även låtmaterialet är bättre än på de två trötta föregående skivorna. Eller det är egentligen inte speciellt bra, men det är underhållande, vilket alltid är roligare än tråkigt. Bästa låten är en livfull cover på Guess Whos When The Band Was Singin' (Shakin' All Over) med Memphis Horns på blås, men även Bad Boys Back in School och Fireball är friska favoriter med bra drag. Men jag gillar även den fåniga Pretty Pretty och jag gillar den discoinfluerade Television Indecision och jag gillar t.o.m de egentligen ganska förskräckliga Love Comes Easy och You Can’t Keep a Good Band Down. Jag gillar fasen allt.
     Det enda jag inte gillar är att den vanligtvis färgstarke Tommy Aldridge på trummorna låter så märkligt oinspirerad. Kanske han slöade med flit med förhoppningen att bli sparkad? Det sägs ju att Aldridge ville hoppa av karusellen runt den här tiden men tvingades kvar av den hårdföre och legendariske managern Butch Stone. Nåväl, så mycket länge till i träldom blev det ändå inte för Aldridge. Han rymde till Chicago och Pat Travers Band där han så småningom fick, just det, sparken. Så kan det också gå.